Jennifer Råsten

SKOLAN BLEV ”HEMMA” OCH JAG LEVDE EN STOR DEL AV MITT LIV DÄR


Hej Jennifer! Varför började du läsa till civilingenjör?
Sanningen är att det var en slump, jag ville bli pilot men det var antagningsstopp på Ljungbyhed och stökigt att börja läsa till det privat. Ett par andra i gymnasieklassen pratade om KTH och jag tänkte att jag kunde börja läsa på Farkost och lära mig lite teori om flyg innan jag blev pilot. Sen skrev jag nog fel i min ansökan för jag fick hem beskedet ”Grattis, du har kommit in på ditt förstahandsval Elektroteknik på KTH”.

Har det alltid varit ett självklart val för dig?
Nej, jag har varit inne på allt från pilot till kiropraktor till busschaufför till vad som helst. Men jag har alltid älskat matematik så det låg nog där bakom och lurade ändå. När jag väl hade börjat var jag nog fortfarande inte övertygad om att det var rätt utbildning, men eftersom jag hade väldigt roligt och såg en massa möjligheter både med utbildningstiden och efteråt så fortsatte jag. Och det känns ju alltid bra att avsluta det som är påbörjat, så även om många företag var och drog i oss med erbjudanden om att sluta plugga tidigare och börja jobba så bestämde jag mig för att avsluta utbildningen och ta examen (även om jag pausade lite mitt i för att jobba en del).

Vad var det bästa under studietiden?
Alla nya vänner och allt engagemang, skolan blev ”hemma” och jag levde en stor del av mitt liv där. Åt, sov, pluggade, festade, umgicks, utvecklades, tränade… Nu när jag kommer tillbaka till KTH-området så slår det mig att jag fortfarande känner mig hemma där fast det är så länge sen. Rent studiemässigt så var det bästa känslan av att faktiskt kunna lära sig vad som helst, att det gick och att även JAG kunde!

Varför tror du att det är så få tjejer som söker sig till tekniska högskolor?
Jag tror det är en produkt av hur vi tilldelar egenskaper och belöningar efter den gamla tvåkönsnormen redan från innan vi föds. Det är inte lätt att slå sig fri från förväntningar och normer och hitta den du faktiskt är och vill vara helt oberoende av vad samhället säger dig. Och vårt samhälle säger fortfarande att teknik kopplas ihop med killar, tyvärr. Det skulle lika gärna kunna vara tvärtom, tittar du ut i Östeuropa så är det övervägande kvinnor som går och tar examen inom dessa ämnen då det där ses mer som en ”kvinnosyssla”. Varken eller är ju det mest önskvärda, en önskar att alla fick välja utifrån intresse och vilja och inte utifrån en skapad mall av hur du ”förväntas vara”.

Hur tror du man kan förändra det?
Det finns mycket vi kan göra tidigare i åldrarna. Att skapa en skola där alla kan utveckla sin fulla potential utan att hämmas av fördomar och normer är ju målet där och för att göra det spänner vi över en rad saker både från politik, näringsliv osv. Men för att vara lite mer konkret – jag är ju till exempel för att införa programmering i grundskolan, det är idag minst lika mycket ”språk” som något annat språk vi lär oss och att få in en naturlighet i teknisk förståelse och nyfikenhet kombinerat med en förmåga – att faktiskt kunna påverka och bygga den värld vi vill ha tidigt tror jag skulle göra stor skillnad. Sen handlar det ju om att lyfta fram förebilder och alltid tänka på representation i reklam, paneler, intervjuer, media osv. Om en känner igen sig i någon som gått en teknisk högskola så blir det naturligt att tänka det som ett alternativ för en själv.

Framförallt behöver vi GÖRA mer. Alla initiativ är bra! Ofta hejdar vi oss vid att komma på något och sen problematisera kring det, men en nyckel är att bara göra.

Vilken av alla fördomar om ingenjörs-studenter kan du slå hål på efter att du blev klar med din utbildning?
Jag tror fördomarna har förändrats något sen jag gick på KTH. De utvecklas också, som allt annat. Jag upplevde nog mest fördomar från vänner på utsidan av KTH, och kanske en del från familjen om hur en var eller vad en skulle kunna. Folk kan gärna göra sig lustiga över teoretiserande, nörderi, asociala människor, att en skulle känna sig ”förmer” osv. Men på insidan var det så oerhört socialt och utvecklande och från arbetsliv har jag aldrig mött annat än uppskattning för mitt val att bli civilingenjör. Den enda gång jag upplevt att jag blivit bort-sorterad var i en styrelseutbildning där uppfattningen verkade vara att en måste läst ekonomi eller marknadsföring, men å andra sidan så fanns det många styrelser som uppskattade det så det tog aldrig så hårt. Dessutom tror jag bilden av ingenjörer har förändrats och ”nörden” har blivit cool på ett annat sätt idag, och fått lite revansch, så det är mest bara att vara stolt och se till att en gör det en vill (och gärna slå världen med häpnad längs vägen)!

Idag jobbar du på Netlight Consulting, vad gör du där?
Jag har varit på Netlight i 11 år. Väldigt mycket för en sån som mig som är lite naturligt rastlös och hela tiden vill vidare i utveckling. Det fina med Netlight har varit att vi vuxit och utvecklats hela tiden så det har ständigt funnits nya utmaningar att ta tag i. Från början jobbade jag mest som konsult och med försäljning. Sen blev jag ansvarig för ”tillväxten” och jobbade med allt – sälj, rekrytering, leverans och att bygga företaget bakom så att vi mäktade med att växa med bibehållen lönsamhet, kultur, värderingar osv. När jag började var vi ca 15 personer i Stockholm, och idag är vi drygt 700 i Stockholm, Oslo, München, Helsingfors, London, Berlin, Hamburg och Paris. Utmaningarna för mig har varit att bygga upp vår rekrytering, vårt sälj i början, våra interna funktioner, ta oss an nya marknader, nya länder, sätta upp mål som att bli bäst i branschen när det gäller jämställdhet och mycket mer. Att ständigt se framåt och kunna utveckla bolaget.

Nu kommer jag faktiskt att sluta, efter 11 år. Hur mycket jag än älskar det så är det ändå en begränsad värld som jag nu varit i väldigt länge och jag vill fortsätta utvecklas inom mina ideella engagemang och prova på fler saker. Dock kommer jag nog alltid vara nära knuten till Netlight, dels för alla nära vänner, men dels för att jag fortfarande brinner för att utveckla det vidare till en stark global förebild i hur en kan bygga medarbetare, kunder, kultur, organisation på ett nytt sätt, där alla är med och bidrar och får leva ut sin fulla potential och inte stängs in i små boxar, mallar eller titlar.

Vad är det bästa med ditt jobb? 

Det är att jag hela tiden sett och kunnat vara med och hitta och övervinna nya utmaningar, att vi haft så galet roligt längs vägen, att jag jobbar med så många härliga, smarta människor och att jag förutom att utveckla själv bolaget kunnat använda det som plattform för att t ex utmana normer i branschen och utveckla jämställdheten i teknikbolag. På Netlight finns känslan av att ingenting är omöjligt om vi jobbar tillsammans, och det skapar lust, passion och är väldigt utvecklande.

Du brinner för jämställdhet och även varit engagerad i Feministiskt initiativ, känner du att Sverige utvecklas framåt i de frågorna?
Ja, även om jag förfasas över utvecklingen på många håll så måste jag säga att det går framåt. Dels märks det på debatten, där vår politik får mer och mer stöd av experter, forskare och allmänna ”tyckare”. Och dels så syns det ju i alla engagerade väljare, medlemmar och aktivister både i vårt parti och andra organisationer som växer sig starkare. Den senaste regeringen utropade ju sig själva till en ”feministisk” regering och även om jag kanske tycker att det borde synts mer i reformer och budget så säger det något att de vill se sig själva så. Under ”supervalåret” förra året ville ju nästan alla hävda att de var feminister och frågorna diskuterades intensivt. Sen har det inte hänt så mycket, vilket visar att Feministiskt Initiativ och andra som ligger på om dessa frågor fortfarande behövs i allra högsta grad för att det ska hända saker och inte bara locka väljare, men det kommer vi ju fortsätta med. Det som är mest skrämmande just nu tycker jag är att många verkar vilja köpa så enkla lösningar, vilket vissa odemokratiska församlingar vill erbjuda. Det finns inga så enkla lösningar, eller så enkla ”syndabockar”. Allt hänger ihop och det måste fler våga, och orka se så att vi kan skapa en verklig förändring.

Har du någon kvinnlig förebild du vill lyfta fram?
Som ni kanske gissar så är en av mina allra största förebilder Gudrun Schyman. För att hon är någon som ständigt vågar utmana gamla normer och tankesätt, inte bara hos andra utan även hos sig själv vilket många är rädda för att göra. Hon är också en fantastisk förebild inom ledarskap, där hon ser varje människa, ger varje människa förtroende att växa och ta ansvar och då händer det saker. Annars är mina förebilder kanske inte de mest kända namnen, utan de många många kvinnor som arbetar ideellt med fredsprojekt runt om i världen, på kvinnojourer, eldsjälvar inom vård och skola och på så många andra ställen där de bär upp det här samhället och täpper igen de hål som finns, trots mycket begränsade resurser och makt. Det syns ju inte minst nu, när många flyktingar som kommit hit inte har någonstans att ta vägen, då de som engagerar sig på nätter och vakar, samlar filtar, mat, blöjor, bindor, m.m. till 80% är kvinnor (som ofta redan jobbar ideellt).

Till sist, har du något youtube-klipp du vill dela med dig av?
Jag hade förmånen att jobba som pressekreterare för Victoria Kawesa i valrörelsen. Jag vill med det här klippet inte sprida politisk propaganda på något sätt, men jag önskar att fler kunde få möjligheten att gå bredvid Victoria för att se hur skev vår värld fortfarande är. Inte minst märks det i Almedalen, där näringslivstoppar och många partiföreträdare sippar champagne i välansade trädgårdar medan andra inte kan röra sig utomhus utan att bli hotade, tystade, uthängda med bilder, adresser och vidrigheter. Och det är de få som kunnat ta sig dit trots brist på pengar och tid. Därför vill jag visa Victoria, som dagen efter en oerhört obehaglig upplevelse ställer sig på scenen och berättar om sig själv och vad som händer, dessutom med ett brett leende.

Tack för din medverkan och lycka till!

[Intervjun skapades den 3 oktober, 2015]