”ÄNTLIGEN FRI FRÅN FÖRÄLDRAR, BÖCKER OCH LÄXOR BÖRJADE JAG SAKNA JUST DET: FÖRÄLDRAR, BÖCKER OCH LÄXOR”

Hej Karin! Du jobbar som acceleratorfysiker på ESS i Lund, hur hamnade du där?
Projektet som jag jobbade på i Uppsala lades ned och då kontaktade jag ESS (European Spallation Source). Kvällen innan jag påbörjade min nya anställning valdes Lund som plats för ESS med Sverige och Danmark som värdnationer. Vi den tiden var ESS inte större än att vi alla kunde samsas runt ett och samma bord. Fem år senare är vi nu ungefär 250 anställda från 38 länder som jobbar med att bygga en forskningsanläggning i världsklass.

Vad är det roligaste med ditt jobb?
Att lösa problem som till en början verkar omöjliga. Det är en enastående känsla när man har hittat en lösning och förstår hur saker hänger ihop.

När du bestämde du dig för att du ville bli ingenjör?
Aldrig ingenjör! Det var ju sång och teater livet var värt att leva för. Mitt första extraknäck och sommarjobb var en nyårsrevy och efterföljande folkparksturne med Gävlerevyn. När vi hade flyttat till Göteborg gick hela fritiden åt till en liten teater på Masthugget och efter studenten åkte jag till Tyskland för att jobba som au-pair och ta sånglektioner. Äntligen fri från föräldrar, böcker och läxor började jag sakna just det: Föräldrar, böcker och läxor. Efter ett år kom jag hem med nya planer, nya intryck och framför allt vänner för livet. (Felicity, tvååringen som jag var aupair åt, är nu marinbiolog och söker jobb, bland annat i Lund.)

Att det blev fysik var på sätt och vis en slump. Felicitys morbror var fysiker och jättetrevlig, och eftersom matematik och fysik var de lättaste ämnena i skolan fick det väl bli teknisk fysik. (Det kan vara bra att rådfråga en studiehandledare innan man tar sig vatten över huvudet. Eller inte.)

Hur ser ditt absoluta drömjobb ut?
Visiting Scientist på Stanford Linear Accelerator Center (SLAC) för drygt 15 år sedan var ett drömjobb. Hela tillvaron var en dröm. En av doktoranderna från Uppsala hade fått ett två-årigt forskningsstipendium (så kallad postdoc) på Stanford. Själv var jag utsliten och arg, men en morgon ringde det på dörren och där stod han. Jag blev helt ställd och innan jag riktigt hade förstått vad som hände var jag på väg till Kalifornien. För att få arbetstillstånd skrev jag på ett papper om att jag inte tänkte bidra till försörjningen och att pengarna istället skulle användas till kulturella ändamål och nöjen.

På SLAC höll man på att starta en ny accelerator (PEP-II). Det jag minns är den varma atmosfären i kontrollrummet och hur roligt allting var:

  • Bra sammanhållning,
  • Extremt duktiga och kreativa fysiker från hela världen.
  • Nya saker att lära varje dag.
  • Högt tempo och högt i tak.

Jag ser fram emot dagen då ESS har ett kontrollrum.

Vad skulle du säga är dina starkaste sidor?
Uthållighet, problemlösning och kommunikation.

Vad gör du helst på fritiden?
På fritiden är jag förälder. I vår familj handlar det mycket om att öva fiol och matematik. Eftersom de flesta aktiviter ligger i Malmö ingår det också att vara chaufför, men när jag inte skjutsar barn eller övar fiol så möblerar jag förmodligen om i trädgården.

Slutligen, har du några tips till unga tjejer som funderar på att bli ingenjör?
Tänk efter vad du trivs med att göra i första hand och vem du vill vara i andra hand. Se till att ha någon att studera tillsammans med och var rädd om studievännerna — Det är lätt hänt att man blir ensam när alla (inklusive en själv) har så mycket att göra. Om du är less på skolan kan det vara värt att investera i ett avbrott innan du påbörjar en längre utbildning.

KarinRathsman

FAKTA

Namn: Karin Rathsman

Född: 1967

Utbildning: Teknisk fysik på Uppsala universitet

 

Tack!

[Intervjun skapades den 16 Juli, 2014]