Mina tankar om Antagning

11 juli får du veta om du kommer in på din utbildning eller inte. Bara några dagar kvar nu.

Jag kommer ihåg mitt första antagningsbesked. Jag kom inte in på juristprogrammet (ja, det fanns en tid när jag aldrig mer skulle läsa matte) i varken Göteborg eller Uppsala. “Lugn”, sa mina mer erfarna kompisar, som hade pluggat på högskolan i ett helt år. “Du kommer att komma in på en reservplats”.

På det andra antagningsbeskedet kom jag in. I Uppsala. Det var inte mitt förstahandsval. Jag skulle ju ner till Göteborg! Jag och Louise, vi hade planerat det sen gymnasiet. Vi skulle bo i Göteborg. Från Ludvikas täta skogar och en gågata ner till östkustens skärgård och stora gallerior. Hon var dessutom redan där, pluggandes till miljövetare. Vad skulle jag i Uppsala att göra? Den enda gången jag varit i den stadens centrum var när jag skrev Cambridgeprovet och då ösregnade det. Inget första bästa intryck där.

Nåja, det var bara att göra det bästa av situationen. Efter antagningsbeskedet åkte jag och några kompisar till Uppsala för att ragga lägenhet till mig. Jag hade inga ködagar alls till studentboende (desto fler i Göteborg där jag stått sen jag var 16 år) så jag var tvungen att se på andrahandsutbudet. Via Blocket hade jag fått tag på två intervjuer, så vi klämde in dem på samma dag. Inget av dem var så lockande. Men mer om det en annan gång. Det slutade i alla fall med att jag fick ett rum hos en kompis. Uppsalahorisonten började ljusna, även om det inte var Göteborg.

Så där två dagar (tror jag) innan kursen skulle börja och bara två dagar innan jag skulle flytta till Uppsala fick jag ett samtal. Okänt nummer. Hm. Jag svarade. Det gick något så här:

“Hej, är det Tove?”

“Ja.”

“Grattis! Du har kommit in på juristprogrammet i Göteborg!”

“Va?! Oj!… Är det på riktigt?!”

“Ja, visst! Vill du tacka ja?”

“Oj… alltså… jag måste tänka på saken. Kan jag höra av mig om en halvtimme?”

Hon på andra sidan luran låter förvånad. Lite ställd.

“Ja, det kan du.”

“Tack.”

Jag var så otroligt nära att tacka ja på direkten. Göteborg! Det var min drömstad! Jag hade kommit på juristprogrammet i Göteborg! Skitglad!

Jag sprang in i huset och sa det till pappa. Jag ringde mamma. Jag hoppade nästan av lycka.

Och mitt i allt det där så var det en tanke som dök upp: “Jag har ju ingenstans att bo…” Idag hade jag nog inte låtit det hindra mig. Men då betydde tryggheten att veta var jag skulle tillbringa min natt så otroligt mycket. Mamma sa att det nog var lugnt. Jag kanske kunde få bo hos hennes släktingar. Louise sa att jag kunde sova hos henne några nätter. Så varför sa jag inte ja? Där och då var det för jobbigt. Jag hade ju boende i Uppsala.

Ångrar jag mig idag? Nej. Jag är glad att jag lämnade juristprogrammet, glad att jag började på civilingenjörsprogrammet i miljö- och vattenteknik och glad över att jag stannade i Uppsala och träffade min pojkvän.

Men det hindrar mig inte från att då och då fundera kring hur saker hade blivit om jag hoppat på Göteborgståget. Det var ett sådant avgörande beslut. Så kändes det just då, i alla fall.

Oavsett hur du svarar på ditt Antagningsbesked och oavsett om du kommer in på ditt förstahandsval finns det tre saker jag vill säga till dig.

1. Om du inte kommer in på den första antagningen kan du fortfarande komma in på den andra. Eller på nästa försök. Eller nästa. Högskoleprovet brukar hjälpa.
2. Följ ditt hjärta. (Bättre klyscha finns inte).
3. Även om ditt svar på antagningen känns som ett livsavgörande beslut så är det inte det. Visst, du kommer aldrig få veta vad som hade hänt om du gjort si eller så. Men det betyder inte att du inte kan välja att göra si eller så lite senare. Jag hade t.ex. kunnat flytta ned till Göteborg nu istället, om jag fortfarande hade velat det.

Kom ihåg att det aldrig är för sent!

/ Tove