We’ve come to far to give up who we are,
so lets raise the bar and our cups to the stars.
We’re up all night to get lucky.

Den här ambitiösa iden med att läsa 18 högskolepoäng avancerade programmering på en halv termin kändes som ett bra beslut i April. En än gång får nutids-Sos ta tag i dåtids-Sos ”genomtänkta” beslut. Jag ångrar mig absolut inte, alla kurser är otroligt intressanta men det tar upp väldigt mycket tid. 3 veckor in på terminen och det känns redan som att jag campar i datasalen.

I kursen programvaruutvecklingsmetodik på 12 högskolepoäng ska vi göra ett större projekt som ska vara klart till jul.

Mitt team har fått den stora äran att designa en app för Rå Kommunikations räkning. Marcus (som är en av ägarna till Rå Kommunikation) och jag började av en slump att diskutera denna ide på en kräftskiva i somras och på den vägen är det. SUPERKUL och jag är så glad att vårt team fått denna grymma chans att vara med och skapa något magiskt!

”Application development is a journey, not a destination”

läste jag på ett forum. Vad mysigt det låter – jag och min app ska inte bara på semester tillsammans, vi ska till och med på roadtrip.

Jag har läst väldigt många forum den gångna veckan. För att försöka sätta mig in i apputvecklings-djungeln. I Rå Kommunikations kravspecifikation står det att appen ska vara native. Det vill säga den ska finnas för både iOS och Android. Vilket betyder att vi måste utveckla två appar, en i programspråket java för Android och en i programspråket C för iOS.

Klarar vi av det?
Hinner vi det?

Ett annat alternativ är att utveckla appen i html5, vilket gör den webbaserad och plattformsoberoende. Jag har försökt jämföra dessa två alternativ och ungefär då tappade jag bort mig i djungeln. Big time. Det finns fördelar, nackdelar, nördar som tycker olika saker, bra bloggar, dåliga bloggar, artiklar jag inte förstår och vissa som jag förstår.

Skärmavbild 2013-09-22 kl. 16.51.56

Det är väldigt svårt att veta hur man ska förhålla sig när man inte har något att referera till. Eller okej inte riktigt så borta är jag inte, utvecklad en app med ett gäng asiater förra terminen när jag pluggade  på National University of Singapore. Jag var då bara inblandad i front-end (det användaren ser) delen. Ta en titt vettja (http://www.youtube.com/watch?v=5ueDS-DtUAE#!) och skratta åt mina skådespelarinsatser samt högst tveksamma hårutväxt…

Men om Jane kunde lära sig att svänga i lianer lika bra som Tarzan så ska väl jag också hitta ett sätt att ta mig runt i samt förstå apputvecklings-djungeln. Men tills dess: tips på bra mjukvara samt åsikter om html5/iOS/Android mottages tacksamt.

Nu ska jag till Willys och bunkra upp med eldorado-konserver inför varga vintern.
Man får passa på när det finns en bil i närheten man kan låna.

Stay tuned!

//The app-virign


(Skulle lätt kunna spela rollen som Simba idag, duggregn gör att mitt hår är utom all kontroll aka beter sig som en man)


1 Comment

Time To Say Goodbye [warning for emotion explosion] · December 28, 2014 at 8:23 pm

[…] Sometimes I hated on University, like in ”Att gå in i Skrivbordet”, ”UUH – Unified Unix Haters” and ”She’s up all night for good fun, I’m up all night to get compilation”  […]

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *